Saknaden.
Det finns så mycket jag längtar tillbaka till. Ibland önskar jag att jag kunde dra tillbaka tiden bara för att få uppleva det som en gång fanns i mitt liv igen. Minnen är allt som finns kvar men ju längre tiden går deto mer tynar dem bort. Kvar blir en suddig bild i tankarna och bilderna känns mer som en dröm än verklighet.
Tiden med den charmiga lilla ponnyn Stina blir allt mer som ett blekt minne. Tänk att om jag verkligen ville kunde hon varit i min nu. Att ett ja eller nej kan förändra hela framtiden. Ett så litet ord. Jag valde nej, men vad hade hänt om jag sagt Ja. Jag får aldrig veta men fast att saknaden efter henne ofta kommer ifatt mig vet jag att mitt beslut var det rätta. En hästägare skulle jag aldrig kunna vara. Varken pengamässigt eller tidsmässigt. Tänk att ett djur faktiskt kan betyda så mycket. Då var hon min bästa vän men nu finns hon bara i mina minnen. 
jag hade en gång en häst
med mule, man och svans
men det var för länge sen
så länge sen
svara mig nu
vart är hon nu
jag bara undrar
vart finns hon nu <3
(jag vet en som förstår mig precis, eller hur Lina)
jag förstår precis vad du menar jennifer.
den lilla krabaten är mer än bara än häst, hon är stina. jag saknar henne med otroligt mycket och brukar med tänka tillbaka på alla fina minnen ibland. det är synd att allt gott verkar ha sitt slut :/
