Jennifer

Jag tror nästan vi alla börjar tröttna på detta väder nu. Det är knappt så jag står ut med kylan längre och jag känner mig nästintill äcklad av alla lager med kläder man varje dag tvingas trycka på sig för att ens kunna ta sig ut genom dörren. Det roligaste som väntar när snön äntligen börjar smälta är att vi troligtvis kommer bada fram i gummistövlar och eftersom alla vägar kommer vara fulla med vatten behöver nog alla investera i en båt för att kunna ta sig till jobbet/skolan. Ojoj, jag kan inte mer än längta!

Mitt sug efter sommaren bara ökar när jag sitter här på tidningen och skriver om Juni och fötter som får springa barfota. Tankarna flyger iväg till varmare dagar och när jag väcks ur tankarna och vänder blicken mot fönstret återgår jag till verkligheten och skådar den vita marken.

Eftersom jag var hemma i fredags gjorde jag ett kort besök i skolan. Förutom att jag fick krama om min saknade Elin så kände jag bara "skönt att studenten väntar när jag återvänder". Med andra ord, jag saknar inte skolan och jag har ingen lust att fortsätta plåga mig själv genom att gå dit. Skoltröttheten har nog drabbat de flesta i min klass då frånvaron för MP3a verkar ta priset, men jag är inte förvånad (tur att jag har gilltig frånvaro annars kan man undra hur jag själv hade orkat igenom annars så hemska februari).

okej, okej, nu har jag gnällt färdigt.