snart en månad i Stockholm
Under snart en månad har jag vandrar på Stockholmsgator och redan bemött större delen av Stockholms undre värld. Dödsolyckor i tunnelbanan, langning av knark och folk som viftar med pistoler. Inte konstigt om min mamma vill att jag ska komma hem till trygga Linköping ögonaböj. Klart att jag trivs i huvudstaden där allt finns inom räckhåll och färderna mellan platser går som på räls, men till viss del tror jag att staden är för stor för mig. Händelseförloppet är i ständig rörelse och man tvingas armbåga sig fram mellan de stressande folkmassorna. Lugnet som Linköping sprider om kring sig gör att hela jag njuter av att få komma hem på helgerna.
Jag trivs verkligen på min praktikplats och halva tiden ligger snart bakom mig som ett minne blott. Två månader av ens liv är egentligen ingenting. Två månader försvinner lika fort som en påse godis men på två månader kommer jag lära mig lika mycket som tre år på InfoKompGymnasiet. Att få känna på hur det riktiga arbetslivet fungerar är värt otroligt mycket, både för mig själv och på mitt cv. Det handlar om att växa som person. Att utvecklas och kunna ta hand om mig själv. Att stå på mig och få ett förtroende. Jag kommer verkligen ge allt under min sista tid nu. Det är dags att visa ToppHälsa hur mycket Jennifer Hagelfalk har att komma med.
