Jennifer

orden av mitt liv

beslutsångest på maximal nivå!

Sitter här med en stor rynka i pannan och sliter mitt hår! Tänk att det ska vara så svårt att välja. Ett val är egentligen inte svårare än att säga ja eller nej men i detta fall går det inte att välja antingen eller. Jag vill men ändå inte, jag vågar men samtidigt är jag för feg... Jag vill inte att fegheten ska hålla mig tillbaka men ändå vill jag inte ge mig in på något jag inte är helt säker är rätt för mig. Jag önskar att jag vet vad jag vill och har en tydlig väg att gå men det har jag faktiskt inte. Det är inte lång tid kvar tills valet måste göras.

Första gången jag satte min fot på InfoKomp visste jag direkt att det var här jag skulle spendera mina tre år på gymnasiet. Men denna gång klickade det inte på samma sätt. Skolan kändes jätte härlig och mysig med bra lärare men vad som får mig att tveka är helt klart bo-på-internat-biten. Det kanske hade funkat om jag haft mitt eget place med mina möbler men att bo i ett litet rum med en oskön säng, ett fult bort och en liten stol skulle få mig att gå under. Åh, varför ska jag vara så larvig. Måste det vara så svårt att släppa taget om mitt hem. Det är väl bara att flytta? Eller?

Flyttar jag betyder det att både vännerna, min familj och hästarna försvinner från min vardag. Men alla säger att sakerna finns kvar när man kommer tillbaka, men är det verkligen så? Och kommer man någonsin tillbaka om man ger sig av?

Hej!

Jag har bott på internat och det var bland det bästa jag har gjort. Jag fixade en extra madrass till min osköna säng, pyntade upp rummet med mina saker och satte min personlighet i rummet.

Kan verkligen rekommenderade det innan man tar första steget och flyttar till något eget.

Man träffar massor med roligt folk och får vänner för livet. Det är 15 år sen och nu i helgen träffade jag några kompisar där ifrån.

Vart och vad är det du har sökt?

Kram

Linköping är bara 2 timmar bort!