Lågan i livet.
Undra om vi alla har en låga i livet som får oss att kämpa vidare även när det är som svårast? Vad är i sådana fall lågan i mitt liv? Vad är det jag kämpar och lever för? Är det min familj? Mina vänner? Eller kämpar jag helt enkelt för mig själv? Jag tror familjen är en stor del av livslågan. Världen skulle bli mörk om dom inte fanns där och lyste upp mina dagar. I första hand pratar jag såklart om mamma. Det känns som att vi sitter ihop - hon och jag mot världen som jag brukar säga. Vi står verkligen varandra nära och jag vet att vad som än händer kommer hon alltid finnas där för mig. Och självklart kommer jag alltid finnas där för henne.
Så vad är det egentligen vi lever för? Är det alla runt omkring oss eller är individen så pass envis att vi kämpar för att klara livets alla prövningar på egna ben? Är vi beroende av andra eller drivs vi av oss själva? Frågorna är många och de förblir obesvarade.
Jag vet i alla fall att saknaden börjar bli stor efter vissa personer jag inte sätt på länge. Jag hoppas ni vet vilka ni är! 
