Jennifer

Jag ser fram emot att komma hem till Linköping nu när våren äntligen vill infinna sig. Bara känslan av att komma ut till stallet när gräset lyser grönt och hästarna sprutar av vårkänslor. För än gång skull kan jag stort skrika ut att jag längtar hem. Under vinterhalvåret var det verkligen en plåga i Linköping. Dåligt väder, grått och trist. Jag kunde inte annat än att gå runt och vara deppig och klaga på skolan. Jag fick verkligen rätt tid att komma till ToppHälsa. Jag har sluppit sitta hemma och deppa över skolan den värsta tiden på året. Istället har jag varit här och helt glömt bort allt som handlar om tid och rum (och väder!). Tiden har bara sprungit förbi och två månader som hemma skulle känns som en evighet är redan förbi. Jag tar nu ett nytt andetag innan jag kommer hem. Jag vet att jag kommer klara det här som väntar - jag kommer ta mig förbi högen med skolgrejer som ligger som en mur framför mig. Med mina bara händer ska jag riva ner den till grunden, kliva över och ta studenten. Jag vet att jag kommer att lyckas! Allt går. Bara jag är envis nog. Det kommer inte bli smärtfritt - blod, svett och tårar kommer sättas i spel. Men som sagt, jag vet - jag klarar det här!