Jennifer

spa-helgen är nu över. Jag erkänner att tröttheten inom mig är stor, att leka med barn tar på krafterna.

Blev väkt tio i åtta av att Leija bankade på min dörr och ropade "vi ska äta frukost nu". Förtvivlat drog jag täcket över huvudet och undrade vart min sovmorgon tog vägen. Efter några suckar hoppade jag upp ur sängen, slängde på mig lite kläder och gick ner till frukostbuffén för att göra min släkt sällskap. Planen var att jag skulle käka frukost och sen återgå till sägen men istället tog jag kameran och gick en promend på det snöiga området medan de andra tog sig ett dopp i bassängen. När barnen tröttnat på vattnet fick jag sällskap utomhus. Mina kusiner fick användas som kamera offer och det blev ganska bra bilder när de väl kände för att stå still (vilket inte ofta händer). Det blev även en god lunch tillsammans innan vi hoppade in i olika bilar för att vända hemåt.

När jag ser på mina kusiner tänker jag på när jag själv var liten. Då sprang man runt och levde rövare utan att tänka på folk runt omkring. Man kunde börja skrika och gråta utan att bry sig när inget passade. Som liten finns det inga gränser, man bara handlar utan att tänka innan. Men en härlig ska med barn, de är så lättroade och de kan leka. De leker i snön, kladdar i målarböcker, spelar spel... ja, de leker med allt. De kan till och med roa sig med varsin kaka. Jag saknar att leka. Tänk att slippa ha tråkigt och alltid kunna roa sig med något. Kanske ska jag köpa en målarbok och lite färgpennor. Det var faktiskt ganska kul att färglägga Bamse och hans vänner tillsammans med Vincent igårkväll. Ett nytt tidsfördriv kanske?

Här kommer lite bilder,
Kör i vind.

Gissa vart jag befinner mig i detta ögonblick? Jo, på spa!
Hela Stockholmssläkten åkte till Sätra Brunn's spa som ligger i Sala nu på förmiddagen. Anläggningen är som en enorm herrgård med massor av små stugor och även större byggnader. Mitt ute i ingenstans skulle jag kunna kalla det. Snöblandat regn faller ner och tyvärr känns inte vädret något vidare. Direkt när vi var frame slängde vi på oss badkläderna för att hoppa ner i bassängen och ta enn skönt dopp. Egentligen är jag ingen bassäng-människa, hatar den kliande klordoften som svider i näsan men att bada tillsammans med mina små kusiner var faktiskt ganska roande. Barn är både underhållande och smarta (ibland) men samtidigt väldigt högljuda och oförstående om vad de håller på med. Men fort växer ungarna allt. Douglas springer runt och gör tappra försök med att prata så alla ska förstå medan de tre andra börjar ta sig in i tråttsåldern.

Efter någon timmes badande var det dags för min behandling! Helkroppsmassage på 45 minuter! Underbart är allt jag kan säga. Egentligen borde jag unna mig massage minst en gång i veckan sen när min härliga praktik är slut, dock kommer det svida lite i plånboken men det får vara värt besväret. Massage är verkligen jätte bra för kroppen.

Ny masserad och klar gick vi bort till restaurangen för Afternoon tea. Smaskigt och lyxigt eftersom jag fick laktosfria scones.

Nu har jag precis installerat mig på mitt rum. Jag bor i andra änden av korridoren vilket betyder att jag kan sova gott utan barnskrik! De andra har begett sig till badet igen, funderar på att kila dit med min kamera för att försöka få de små liven att fastna på bild (svårt kan jag lova). Om drygt en timme ska vi käka middag och senare ikväll blir det melodifestivalen.

Kör i vind!

Tänk att jag redan varit här uppe i snart en månad (visst, jag har ju kommit helg några helger) men det känns redan som jag satte min fot på ToppHälsa för bara nån vecka sen. Innan jag fick praktikplatsen hade jag och chefredaktörs-frida en disskusion om hur länge jag skulle vara här, för egentligen skulle jag bara ha praktik 5 veckor men Frida ansåg att två månader var den kortaste tiden och nu kan jag förstå hur hon menade. Det tar en månad att komma in i rutinerna, lära sig vilket språk man ska använda och få en relation till kollegorna. Nu börjar jag känna mig som en i gänget och det skulle vara synd om jag redan skulle åka hem nästa vecka. Tur att jag har en månad till!

När jag läser mitt namn i det nytryckta numret känner jag mig både mallig och stolt. Det är så mycket "häfftigare" att bli publicerad i en riktig tidingen än bara Signerat Ung (okej, Signerat Ung är en jätte bra början och faktiskt anledningen till att jag fick praktiken på ToppHälsa, men nu känns det inte så stort längre).

Vad konstigt det kommer bli att komma tillbaka till skolan sen. Inte minst att börja plugga och ta igen allt som hamnat på efter kälken. Jag kan inte påstå att jag längtar det minsta, (jo, efter mina älskade vänner såklart) men som jag sagt innan, det ska bli otroligt skönt att komma HEM. Till mitt rum, mina saker och framförallt min säng. Ni vet den där känslan att få krypa ner i en nybäddad säng med massor av sköna kuddar. Jag sover alltid med 4 jätte buffiga kuddar och observera att jag nu endast har 2 jätte platta, vilket betyder nackspärr och huvudvärk. Fast att jag förneckar det tror jag hemlängtan ligger och gror innerst inne någonstans.

Imorgon blir det att träffa faster Karin med familj och farbror Martin med familj vilket betyder att alla mina 4 kusiner kommer överfalla mig med pussar och kramar (hoppas jag). Ska bli kul att träffas, har inte sätt alla samtidigt sen i sommras.


Leija, Vincent, Loke, Jag och Douglas!

har under den närmate timmen försökt ladda upp bilder på bloggen men mitt mobila bredband vill inte göra som jag anser!

Lyckades iaf få in en bild av mina nästan 200 st som jag tog idag jär jag på eftermiddagen begav mig till Johan & Nyströms på söder. Ett fik som jag tycker alla som har vägarna förbi Stockholm måste besöka. Förra veckan var jag där och intervjuade te-njutaren Richard Lindh som efter vårt samtal erbjöd att komma tillbaka veckan där på för att delta på en te kurs. Så efter min dag på redaktionen tog jag kameran i min hand och begav mig till kursen för att lära mig ännu lite mer om den varma drycken. Jag kan nästan kalla mig en expert på ämnet nu, har fått veta hur processen av te går till, vilka sorter som finns och skillnad på smakerna. Blev mycket tedrickande och många bilder. Riktigt intressant. Hoppas bara jag lyckas få ihop en artikel av det här. Innan jag kilade därifrån passade jag även på att inskaffa lite nya tesmaker. Ett grönt smaksatt med goji och havtorn, ett Jasmin och slutligen även ett Rooibos (även kallat rött te men som egentligen inte är ett te).

Då var denna dag också slut. Tänkt att det är fredag redan imorgon, känns konstigt eftersom att jag blir kvar här uppe i helgen. Men jag har ju något underbart att se fram emot på lördag! LÄNGTAR!


Richard bjöd på en härlig välkomsdrink, mumms!

I över en vecka har jag plågats av vinter OS då tv:n här hemma an någon konstig anledning endast visar dessa program. Till en början tittade jag med ett halvt öga för att sedan försvinna bort från tv:n när middagen blivit avklarad, men nu börjar jag faktiskt (tro det eller ej) känna lite spänning när jag sitter här och kollar på staffeten. Heja Sverige är allt jag kan säga! 

Blev en sväng på stan efter jobbet, men trots att jag känner ett shopping sug brände jag ändå inga pengar. Kanske för att shoppinglusten dödas av den bittra kylan. Vill köpa vårkläder! Kan inte annat än att se med tårfyllda ögon på skyltfönstren som tänder nya vårkänslor. Det ser så härligt ut att få plocka av några lager med kläder. Slippa gå runt och vara så pluffsig och ändå frysa som ett as med knallröda kinder och torra händer.

Imorgon är det fullt upp igen. Börjar dra ihop sig till B-lämning så texterna måste bli klara. Fast lika bra att ha mycket att göra än att sitta sysslolös! Ska även iväg på eftermiddagen till Johan & Nyströms för att gå på en te kurs. Spännade, jag hoppas det blir kul. Kameran ska med och denna gång jag ska vara som en igel på avtryckarknappen. Många bilder ska det bli. Kanske till och med någon som passar på bakom hälsokulisserna? Annars har ju jag och Lisa fotat ett riktigt bra förslag, haha!



Här har jag suttit som fastklistrad hela dagen! Ganska bra ordning på bordet måste jag säga, speciellt om vi jämför med chefredaktör-Frida!

Under snart en månad har jag vandrar på Stockholmsgator och redan bemött större delen av Stockholms undre värld. Dödsolyckor i tunnelbanan, langning av knark och folk som viftar med pistoler. Inte konstigt om min mamma vill att jag ska komma hem till trygga Linköping ögonaböj. Klart att jag trivs i huvudstaden där allt finns inom räckhåll och färderna mellan platser går som på räls, men till viss del tror jag att staden är för stor för mig. Händelseförloppet är i ständig rörelse och man tvingas armbåga sig fram mellan de stressande folkmassorna. Lugnet som Linköping sprider om kring sig gör att hela jag njuter av att få komma hem på helgerna.

Jag trivs verkligen på min praktikplats och halva tiden ligger snart bakom mig som ett minne blott. Två månader av ens liv är egentligen ingenting. Två månader försvinner lika fort som en påse godis men på två månader kommer jag lära mig lika mycket som tre år på InfoKompGymnasiet. Att få känna på hur det riktiga arbetslivet fungerar är värt otroligt mycket, både för mig själv och på mitt cv. Det handlar om att växa som person. Att utvecklas och kunna ta hand om mig själv. Att stå på mig och få ett förtroende. Jag kommer verkligen ge allt under min sista tid nu. Det är dags att visa ToppHälsa hur mycket Jennifer Hagelfalk har att komma med.

Bussresan mot Stockholm tog längre tid än beräknat, över en timme försenad med andra ord. Tåg och tunnelbanor är inställda vilket betyder att vägarna blir fulla av bussar och bilar. Suck, jag är glad att dessa trafikkaos inte är så vanliga i Linköping, skulle aldrig stå ut.

Solen lyser och himlen är blå, vad finns det då att klaga på? Jo, att det är jävligt kallt. När jag lämnade Linköping i morse var det -22,5 grader ute! På med mössa, vantar och dubbla tröjor men trots detta är det svårt att inte fyrsa. Vintern börjar stiga mig åt huvudet, jag står snart inte ut längre. Ge mig värme och det är fort!

På redaktionen är det betydligt fler ansikten idag än förra veckan då hälften av alla var sjuka eller på möten. Men nu verkar folk vara back on track vilket är bra eftersom det börjar dra ihop sig till deadline. Tur att jag är klar med mina texter till nummer 5. Just nu sitter jag och kliar mig fundersamt i huvudet över hur jag ska ta mig hem till Täby i eftermiddag nu när tunnelbanorna inte går. Promenera eller sova kvar på redaktionen? Nja, inget av alternativen känns passande. Hoppas det går någon buss om inte annat får jag ringa och be farmor med min mjukaste röst att de hämtar mig.

Bäst att knappa vidare på tangenterna, skriver en liten text om varför vi gillar juni så om ni har några bra förslag så kan ni alltid kommentera en liten rad.

Kör i vind!

Jag får passa på att uppdatera nu i helgen när jag slipper mobiltbredband!

När jag fyllde 18 år i augusti fick jag en sminkning make up store som jag tyvärr dragit ut på att använda. Eftersom dessa presentkort endast gäller i ett halvår var det på tiden att använda mitt, så i fredags passade jag på att bli lite extra fin och få lite sminktips. Måste säga att jag blev nöjd med resultatet.
Färdig sminkad och fin lämnade jag butiken med en påse i min hand innehållande en broschyr, två sminkborstar och en ögonskugga. 

 

Snöovädret har besökt oss hela lördagen. Ett under att jag tog mig hem med bussen för att en dryg timme senare upptäcka att alla bussar blivit inställda. Hoppas bara på att jag lyckas ta mig upp till storstaden på måndag morgon igen, annars kanske jag får njuta av mitt annars bortblåsta sportlov (som reporterpraktikant blir jag nämligen inte tilldelad sportlov, undra varför).

Laddar nu för en insnöad kväll med melodifestivalen och god mat, fajitaskyckling i tacobröd. Tur att jag och Lina tog vår utgång igårkväll istället för idag, tveksamt om man lyckats ta sig till stan ytterligare en gång denna snöiga dag. Nu ska jag njuta av en skön kväll i mitt ljuva hem! Underbart att få vara hemma efter en slitsam vecka i Stockholm.

Nu har Alcazar kört sitt bidrag, låten var helt klart trallvänlig och kommer sannolikt bli ett nytt offer för radiokanalerna. Nu fortsätter spänningen med de övriga artisterna. Må bästa låt vinna!

Kör i vind!




Mumms kan jag lova!

Ni kanske tror jag gett upp praktiken och flyttat med till Linköping igen eftersom bloggandet hamnat på is. Men då tror ni helt fel! Jag älskar min praktikplats och efter att bara ha varit där i tre veckor är jag helt inne i gänget. Alla är så glada och öppna. Hur kan man inte annat än älska ToppHälsas Redaktion!?

I veckan har jag hittat på alla möjliga saker upp i storstaden. Dels skrivit lite artiklar om att hälsoboosta afterworken, varför vi ska fika mera, vägen till ett perfekt ögonbryn, hur vi ska vandra in våren men också gjort en intervju om te. Så snart är jag själv expert på te ämnet.

Åkte hem till Linköping redan i torsdags kväll eftersom mormor fyllde 70 i fredags (igår) så då laddades det för russinparty. Känns som vanligt skönt att komma hem till allt. Hoppas bara att jag kan åka upp på måndag igen, blir lite orolig nu när det snöar som bara den...



Detta är fiket där jag gjorde intervjun om te. Johan & Nystörm, ett super fint ställe på söder! Värt att besöka.



Jag hoppas inte heller att ni missade semeldagen i tisdags. Det gjorde inte vi på tidningen iaf! Mums!

Tidningen hade fått en inbjudan till Afternoon Tea under eftermiddagen som jag fick ge mig iväg på.
Det bjöds på te, scones, tilltugg och champanj. Gott. Plus att jag fick en goodiebag innan jag kilade som innehöll.... TE!

Kändes skönt att göra lite annat och inte bara sitta på redaktionen. Dock fick jag springa upp och ner mellan Bonniers alla våningar på jakt efter en passertagg under förmiddagen. Men nu kan jag skryta med att säga att jag har min alldeles egna! Äntligen slipper jag gå till receptionen varje morgon för att tjata på att bli insläppt.

För att vara på säkra sidan ringde alarmet tidigt i morse för att jag skulle bli i tid till tåget. När klockan slog 06.15 satt jag bekvämt i en stol och väntade på att tåget skulle börja rulla men till min besvikelse utropas det i högtalarna att tåget inte kommer kunna avgå p.g.a tågolycka i Linghem. Det var bara att ta mina två tunga väskor och kliva av i väntan på någon lösning. Efter en och en halv timme kom äntligen beskedet att ersättningsbuss kunde ta mig till storstaden. Så här sitter jag nu, på en proppfull dubbelbuss och förbereder mig på en sen ankomst till min praktikplats.

Jag älskar mobiltbredband och min Ipod med Calle Kristiansson just nu, annars hade denna resa varit ganska smärtsam. Önskar bara att jag hade lagt min choklad i mitt handbagage istället för i den stora väskan, känner mig fruktansvärt sugen på en bit!

Vilken bra början på min praktik. Det är så typiskt att detta just händer mig, varför råkar jag alltid ut för precis allt?